Svensk ordbok 2009, webbversion
verb flippade flippat
flipp·ar●förlora kontrollen över sig själv
vard.allmän värderingpsykol.stressen på jobbet gjorde att han flippade ur och fick sjukskriva sig○äv. om handling el. skeendespåra ur, urarta
demonstrationen flippade ur och övergick i upploppflippa ursedan åtm. 1990se flippa ut
Subst.:vbid1-870165urflippande,
vbid2-870165urflippning