Svensk ordbok 2009, webbversion

flippa u´r verb flippade flippat flipp·ar●förlora kontrollen över sig själv vard.allmän värderingpsykol.stressen på jobbet gjorde att han flippade ur och fick sjuk­skriva sig○äv. om handling el. skeendespåra ur, ur­arta demonstrationen flippade ur och över­gick i upp­loppflippa ursedan åtm. 1990se flippa ut Subst.:vbid1-870165urflippande, vbid2-870165urflippning